Att se saker för vad de är
Ofta när vi går in i nya relationer med människor så har vi egna föreställningar om hur det ska vara och framför allt hur den andra personen ska förhålla sig till oss. Om detta sedan inte stämmer överens med våra tankar om hur det bör se ut så blir vi ofta oroliga/rädda att intresset inte är besvarat och börjar sedan bete oss därefter.
När vi gör på det här sättet så förstör vi för oss själva och orsakar onödig ångest.
Tillexempel:
Låt säga att man gått på tre dejter med någon och att de gått väldigt bra! All kommunikation så här långt har varit intensiv och uppmärksamheten har flödat från båda håll. Du är väldigt intresserad av den här personen!
Nu börjar dock dejten svara lite mer sällan och hör inte av lika ofta. Komplimangerna haglar inte längre och hen känns inte lika tillgänglig. Det kanske till och med blir helt tyst från personen i några dagar.
Här vet jag att många börjar få lite panik eller bli oroliga. Tankarna tar över helt.
Tänk om hen inte gillar mig så mycket som jag trodde?
Tänk om hen bara spelat intresserad?
Tänk om jag varit för på?
Innan man vet ordet av det har man förvandlat tankarna som dök upp i huvudet till fakta:
Hen tycker inte om mig.
Hen vill inte träffa mig mer.
Hen är en idiot som har lurat mig!
Sedan börjar man passivt agressivt sluta följa hen på instagram och ta bort hen som vän på facebbok!
(hahaha) ;)
Skämt å sido,
Min poäng med detta är att bara för att saker inte ser ut som vi tycker att de borde så betyder inte det att något är fel. Det kan finnas hundra anledningar till att personen betett sig på ett visst sätt som vi inte har en aning om. Så när vi börjar tro på våra egna tankar, gör dom till fakta och sedan agerar därefter så blir det FEL. Då kanske det leder till att man skickar ett helkonstigt sms där man skriver en roman om hur respektlös hen är och så har personen i fråga bara råkat vara upptagen med annat...
Det är lätt att se saker väldigt smalt och tolka allting utifrån sig själv, men man måste komma ihåg alla människor inte fungerar likadant.
Vi tänker olika. Något som är en stor grej för dig kan vara en struntsak för någon annan och så vidare...
Så mitt tips är att:
1. Vänta minst 48 timmar innan du börjar oroa dig. Därefter kan du ta i problemet genom att exempelvis fråga personen angående det du undrar över.
2. Ta ett steg tillbaka och titta på det utifrån. Titta på fakta och lägg inte för mycket värdering i saker. Se det för vad det är!
Sluta anta om du inte vet och låt saker ske i sin egen takt. Lägg sedan fokus på något annat och låt det inte ta all din energi och uppmärksamhet. För på vilket sätt mår du bättre av det?
3. Lita på att saker alltid löser sig i slutändan. Det som är menat kommer att ske så det hjälper inte att försöka kontrollera det vi inte kan rå över. Människor måste få göra val baserat på fri vilja och skulle du verkligen vilja vara med någon som inte var geniunt intresserad av att spendera tid med dig? :)
