Är vi alla bara offer för livet?
Jag har alltid varit bra på att tycka synd om mig själv. När oönskade saker hände mig så gnällde jag mest och ältade det i en evighet! Kände mig maktlös och blev därför passiv vilket gjorde mig ännu mer nedstämd.
Det kunde vara allt från små saker som att jag missade bussen till jobbet när det ösregnade ute eller värre saker som att bli dumpad av sin kärlek.
I vilket fall så såg jag mig själv som ett offer och att allt bara ''hände mig'' och det fanns inget jag kunde göra åt saken. Jag reagerade istället för att agera.
Om man lever på det här sättet så blir världen ditt problem. Att gå runt och känna att man inte kan påverka någonting ger bara upphov till en massa onödig ångest och förändrar inte resultatet.
Så vad kan man göra istället?
Man kan ändra sitt perspektiv på saker. Nästa gång något händer kan man stanna upp och titta på det utifrån ett helhetsperspektiv och fråga sig själv om det är värt att bli upprörd över?
Är detta verkligen hela världen?
På vilket sätt är det här positivt/bra för mig?
Och sedan välja hur man förhåller sig till det. Det är detta som kallas att agera. Att inte bara va en passiv åskådare i sitt eget liv.
Du kanske inte kan förändra det som hänt men du har alltid ett val som handlar om hur du väljer att se på saken. Det här kan man applicera på allt i livet!
Det går alltid att hitta någon positiv vändning om man bara försöker. Det kanske inte tar bort all ångest omedelbart vid större problem eftersom det ofta är en process men det dämpar den åtminstone.
Ett bra sätt att göra detta på är också att ställa det i relation till något annat. Flytta fokuset till det man har istället som är bra och känna tacksamhet över det. Då inser man ofta att problemet inte förtjänar den negativa energin som man först lade på det.
Det här med att lycka är ett val handlar faktiskt om just detta. Du skapar den själv. Världen blir en tråkig plats om du väljer att se den så. Möjligheterna finns om du väljer att se dom.
Vad väljer du?
