Varför stannar folk i dåliga relationer?
Ser detta alldeles för ofta, människor som är i relationer men ändå flörtar, raggar och till och med är otrogna mot sina partners.
De envisas med att vara kvar i något de inte trivs med och lever som singlar så fort den andre inte ser.
Så varför gör de inte bara slut?
Jag har pratat med några stycken lite mer ingående om detta som faktiskt gått över gränsen trots att de varit i en relation. Det som blivit väldigt tydligt är vilka behov som styrt dessa människor. Framför allt har det handlat om trygghet, rädsla och vana kombinerat med pliktkänsla och dåligt samvete.
Folk är helt enkelt för bekväma och vanans makt är stor. Man stannar hellre i det man känner till än att våga prova lyckan på annat håll och kanske faktiskt finna den! Man är rädd för att bli ensam och vågar inte släppa tryggheten man har i dagsläget för att det kanske kommer att komma något bättre... Så man lever kvar i relationen eller snarare existerar tillsammans utan att känna sig särskilt lycklig.
Men det har sitt pris. Man är varken rättvis mot sig själv eller sin partner när man gör så här.
- Men jag kan inte lämna hen efter allt hen gjort för mig! hen skulle inte klara det och jag vill inte såra hen.
Skulden och det dåliga samvetet kickar in. Du gör både dig själv och din partner en otjänst genom att göra så här. Ja, hen kommer att bli ledsen och det kommer att göra ont. Men det är tillfälligt och genom att göra slut så ger du er båda en chans att finna lycka på annat håll. Det är att visa kärlek och respekt gentemot hen som förtjänar någon som verkligen vill fullt ut. Att hålla kvar för att du vill behålla tryggheten det ger dig är raka motsatsen. Det är egoistiskt och det är inte för din partners skull som du inte vågar vara ärlig utan enbart för din egen.
Det är dessutom respektlöst mot en själv att vara kvar. Man hindrar sig själv från att bli lycklig på riktgt. Förtjänar du inte det?
Man måste utsätta sig för jobbiga känslor så som ensamhet för att kunna nå dit. Man måste bryta ner för att kunna bygga nytt. Men det är värt det! För vad är alternativet, att leva i en lögn? Att vara i något som inte ger dig tillfredställelse?
Det mår ingen bra av i längden.
Även att längta efter dessa saker utan att göra något åt det är ett tecken på att något är fel.
Hur tänker ni?
Är inte livet för kort för att vara bekväm?
